They could have warned you

Det vart ett välbehövligt samtal med far min, så sömnen fick vänta
lite. Man tänker inte alltid på hur underbara ens familjemedlemmar
egentligen är, och jag har nog aldrig riktigt uppskattat min far för den
han är. Visst, han är verkligen inte perfekt och han har gjort en hel del
saker som har sårat mig, och resten av min familj djupt. Saker som
man aldrig kommer att glömma. Ett tag i livet vägrade jag se honom som
min pappa, jag vägrade träffa honom. Faktum är att jag  inte ens kände honom
jag behövde inte honom trodde jag, men trots alla felsteg och misstag är
han en stor inspirationskälla och en kärleksfull människa. En omtyckt person
av många, och en himla rolig pappa. Tack vare honom har jag blivit som jag
blivit. Min egen hippiefar. Jag är glad att jag flyttade hit i höstas, för det är då
jag verkligen lärt känna honom för den han är. Att bo ensam med honom i
skogen trodde jag aldrig i mitt liv att jag skulle göra, men nu gör jag det,
och sanningen är att jag trivs otroligt bra. (Inget illa mot min kära mor)


Eftersom jag börjat kolla om alla avsnitt av o.c med Linus så har även
musiken kommit tillbaka, så Band of horses har spelats hårt under hela
kvällen, och spotifylistorna är åter fyllda med the subways, tally hall,
death cab for cutie, pinback, imogen heap, block party och sufjan stevens!
Underbart


Lars Johannes Hainsalo